Här i dagboken kan ni följa livet här på Åkerby bland hästar, hundar och andra djur.

 Klicka gärna på bilderna i dagboken för att få se dem i förstoring.

Goda vanor

2010-03-14

Lambretta har nu tillbringat snart tre veckor här hos oss och jag håller för tillfället på med att vänja in henne vid att nästan all träning sker ute i naturen. Hon tycker att det är betydligt mycket trevligare att få springa omkring på åkrar och vägar än inne i ridhuset, men ibland så blir det lite mycket för henne. Häromdagen så kom jag på att vi skulle rida på vägen som går under motorvägen. För Lambretta som inte är riktigt trafikvan ännu var detta ett riktigt eldprov, först går vägen bredvid motorvägen för att sedan svänga under den. Bilar och lastbilar dundrar förbi i full fart och för en ovan stackars ponny så är det lite som att ge sig ner genom helvetets portar när man ska genom en mörk tunnel med trafik susande ovanför huvudet. Hon gick med öronen spretande rätt upp och studsade lite höger och vänster men insåg snart att det tydligen var meningen att man skulle ge sig in i detta hemska mörka bullriga utrymme. Trots sina farhågor så överlevde hon genomfarten åt båda hållen, men i dessa lägen skulle det ha varit intressant att se in hennes lilla hästhjärna för att se hur hon egentligen tänkte om denna korkade idé. Hon har ju inte utsatts för så mycket trafik som mina uppfödningar här hemma utsätts för. De har ju dels traktorn som kör balar i hagen och så ligger ju flera beteshagar i närheten av både väg och järnväg. Jag tror att det ffa är traktorkörningen i hagen som gör dem trafiksäkra då de associerar traktorn med mat, den ultimata positiva förstärkningen. Faktum är att de kommer rusande så fort de hör traktorn och om man tar ett fordon och kör runt i hagen så följer de efter, även på sommaren. Jag brukar använda detta beteende när jag ska byta hage på dem på sommaren, jag tar helt enkelt fyrhjulingen och kör in i hagen och när de har fått häng på den så kör man helt enkelt över till den nya hagen med ett pärlband av hästar på släp. Mina hästar har många sådana praktiska betingade beteenden som de överför på alla nya föl som föds och de blir därför lätta att förflytta och fånga.

Lambretta börjar sakta men säkert anpassa sig till livet på Åkerby där det är hästar överallt och där man får gå själv ut och in i stallet. Hon har gjort några misstag i början men börjar nu lära sig att man ska gå till samma box varje dag och att man ska inte gå genom stängda grindar utan genom den som är öppen. Hästar lär sig förvånansvärt snabbt dessa saker om de har några bra förebilder som inte hetsar upp sig för småsaker. Lambretta hålls nu i tukt och herrans förmaning av Ida som har full kontroll på rutinerna och så har hon dessutom lyckats få en kompis i Meshuggah som är lika lugn och social som alla andra unghästar här. Dessa två bara tittar på Lambretta och suckar när hon hetsar upp sig över kommande mat eller andra onödiga saker. De vet att alla får mat och alla får komma in och ut varje dag och det lönar sig inte att stressa omkring, det går inte fortare för det. Det är en mycket tydlig skillnad på de hästar som är uppfödda med fri tillgång till mat i lösdrift och de som alltid har stått på en kontrollerad foderstat, de som har haft fri tillgång stressar aldrig över maten inte ens när man börjar begränsa den. Vissa av mina inackorderingar stressar omkring och börjar smågnabbas när de ser att man börjar fodra och ju närmare deras hage man kommer desto mer slåss de och far omkring. Om man sedan tittar på Lukas och Rune som står i hagen mittemellan de studsande, bråkande hästarna så står de bara där med spetsade öron och när man väl lägger in maten så delar de dessutom hög med varandra. Nu går det inte riktigt att ha alla hästar på fri tillgång då vissa individer blir enormt feta av detta och ska man nu träna och tävla så går det inte att ha en gravt överviktig ponny. Man måste också ha vädligt bra koll på flocken så att det inte är någon stackare som inte får äta i lugn och ro. Mina flockar består ofta av runt tio hästar och det är precis så många som får plats runt en höbal om alla kommer överens. Det är dessutom en tillräckligt stor flock för att de ska lära sig att umgås med många individer utan att få för starka bindningar som senare orsakar problem om man flyttar en individ. De lär sig tidigt att inte hetsa upp sig om det kommer in en ny häst eller om någon byter hage. Däremot så kan de vara lite väl nyfikna på nya hästar vilket kan skrämma livet ur en nervsvag stackare som inte är van vid att bli genomnosad av tio nyfikna individer på en gång ( detta kan även gälla nervsvaga människor som får samma behandling).

Harmoni kring höbalen...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tack och godnatt!

Antal kommentarer: 0

Namn:
E-postadress:
Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)




Mata in koden inbäddad i bilden