Här i dagboken kan ni följa livet här på Åkerby bland hästar, hundar och andra djur.

 Klicka gärna på bilderna i dagboken för att få se dem i förstoring.

Klätterkatter

2010-10-04

jag tror att jag nu har lyckats bemästra det här med surdegsbakning. Lite imponerad är jag över att mitt blott andra försök blev så bra. Det blev inte bara snyggt utan även ätbart. För alla fikasugna så finns det nu imorgon nybakt bröd, havreflarn och lite chokladtårta..

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att baka bröd var idag en utmaning, inte bara för att surdegen skulle hållas glad, utan också för att mina små ulliga kattbarn har en lustig ovana. Så fort de hör mig komma in i köket så klättrar två av de små hårbollarna över kanten på lådan och så sprintar de så fort som deras vingliga ben förmår fram till mina fötter. Väl framme vid fötterna så börjar de klättra upp för benen på mig och det gäller att röra sig försiktigt när man har två kattbarn klättrande på sig. De är förvånansvärt duktiga på att klättra och tar sig ofta halvägs upp för min kropp med en faslig fart. Följden av detta blir att jag rör mig runt i köket lite hukande och hasande för att inte trampa på någon eller orsaka ett otäckt fall från en för en katt hisnande höjd. Man kan ju tycka att det bara borde vara att sätta ner dem eller försöka förhindra att de börjar klättra överhuvudtaget, men så lätt är det inte att stoppa en katt som har ett mål. De är dessutom så små och lätta att man inte upptäcker dem förräns de är en bit upp på benet, speciellt om man är lite koncentrerad på något annat. Varje gång man börjar röra sig så känner man en kattklo på ett nytt ställe och så hör man ett förskräckt pip från djuret som håller på att tappa greppet. Om man då försöker ta tag i dem och sätta ner dem så sitter de av någon anledning helt fast som små kardborrar, knäppskallar...

Huliganbarnen har idag varit hos veterinär Andreas och fått första vaccinationen och en liten koll på hjärtat. Allt gick strålande och de tyckte att det var toppen att röja runt där en liten stund. När vi kom hem så visade det sig att den enda av dem som blev lite åksjuk var Astrid, det får bli mycket övning på den fronten då jag tänkte att hon skulle följa med precis lika mycket som de andra på alla turer runt om i landet. Mina hundar blir ju ganska så beresta då de följer med på diverse hästaktiviteter. Bina har varit på tävling i alla möjliga hålor från Gävle till Falsterbo och jag hoppas att hon kan lära Astrid att älska detta livet lika mycket som hon gör.

Tack och godnatt!

 

 alfred

 

 

 

 

Antal kommentarer: 0

Namn:
E-postadress:
Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)




Mata in koden inbäddad i bilden