Här i dagboken kan ni följa livet här på Åkerby bland hästar, hundar och andra djur.

 Klicka gärna på bilderna i dagboken för att få se dem i förstoring.

Självuppfattning

2012-05-04

Mopsen är i alla hänseenden en underlig liten skapelse. Den är opraktiskt byggd för sitt temperament, mopsen älskar att fara omkring och skutta runt men dess konstruktion är inte optimal för all denna aktivitet. Skinnet är lite för löst, benen för korta och näsan för trubbig, men trots detta så tror den att den är graciös som en gasell och snabb som en gepard. I sinnet så svävar den fram över ängarna, alldeles oövervinnlig...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I den allmänna missuppfattningen om sin egen kropp tror den även att den är minst lika stor som den största hund den har i sin närhet (i Kajsas fall boxerstorlek). Det finns också en stark övertygelse om att en mops alltid syns, speciellt om den ställer sig rakt bakom en backande bil. En annan stark övertygelse är att alla hästar naturligtvis stannar när mopsen måste nosa på något precis framför en gående hästs framben. Det är även ofta så att mopsen med sina brett ansatta ögon inte riktigt uppfattar att hästbenen sitter ihop med en hästkropp och att alla fyra benen rör sig synkroniserat. Att traska runt i en hästhage mellan alla hästben kan då inte utgöra någon större fara för mopsens hälsa då benen egentligen bara är fristående trädliknande objekt.  En mops anser sig ändå odödlig eftersom den är så stor och stadig och hela världen roterar ju runt varje mops. Den bemästrar nästan allt, även den största traktorn på gården ägs av den majestätiska mopsen... 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  

 

 

Boxern har även den en lite skev kroppsuppfattning men istället för att överskatta sina egna förmågor som mopsen så underskattar de rätt så grovt sin egen storlek och styrka. En boxer är alltid övertygad om att den har perfekt storlek för att sitta i någons knä, självklart får den plats om nu en mops får plats.De sitter också gärna två stycken i samma knä, en människa har ju faktiskt två ben och om man klämmer ihop sig så måste ju en liten boxer få plats på ett människoben. Varje säng anses också vara en plats med oändligt mycket utrymme där det får plats ett obegränsat antal boxrar.

 

När boxern leker med människobarn så är det alltid med en viss förvåning som boxern ser barnen välta när den hoppar upp för att dra lite i någon utstickande vante eller mössa. Om barnet i fråga börjar pipa så borde det ju vara lämpligt att lägga sig ovanpå barnet och gosa runt för att visa hur snäll och rolig man är, att detta gör ännu ondare är ju helt obegripligt då en boxer absolut inte väger mer än ett halvt kilo.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Eftersom man nu är så liten och lätt så kan det ju inte heller vara någon fara om man hoppar lite på sina vänner och bekanta. Alla måste ju älska boxern hur mycket tok den än gör eftersom den är så liten och gullig. Boxern förstår det inte själv men den svävar faktiskt fram med ganska stor elegans över ängarna, elegansen bryts dock ganska så effektivt av deras något underliga minspel...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Boxern och mopsen är båda ganska så lustiga skapelser som i slutändan trivs bra i varandras sällskap då de är övertygade om att de är precis som varandra. Lustigast ev de två måste jag dock säga att mopsen är, när den skapades måste någon ha varit på lite extra skämtsamt humör...

Tack och godnatt!

Antal kommentarer: 2

2012-05-07 17:19:35 - Lotta Rydemark, lidagard@telia.com, lidagard.se

:D Klockren beskrivning!! Mopsens självuppfattning skulle även kunnat stämma in på tax. Vår strävhåriga fick för sej att då och då utmana bussen...

2012-05-14 11:26:31 - Conny Kolsjö, conny@kolsjos.se, kolsjos.se

:)Underbar text får jag lägga ut den på ett annat forum????(flower)
Namn:
E-postadress:
Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)




Mata in koden inbäddad i bilden