Här i dagboken kan ni följa livet här på Åkerby bland hästar, hundar och andra djur.

 Klicka gärna på bilderna i dagboken för att få se dem i förstoring.

Störd nattsömn

2013-10-23

Den här dagen började faktiskt inte särskilt bra måste jag ändå säga. Att bli uppringd av polisen klockan halv tre på natten är inte bra varken för nerver eller nattsömn. Nu ville polisen dessutom veta om det var mina hästar som sprang på vägen så det var bara att skutta ut och kolla om det saknades några hästar någonstans. Vid sådan tillfällen så antar man alltid det värsta och blotta tanken på att försöka jaga rätt på tio uppjagade hästar i kolmörkret är rätt så nedslående faktiskt. Nu började jag i stohagen där det faktiskt finns tio hästar men där stod det fortfarande tio rumpor runt höbalen så de var hemma. Nästa projekt var att titta efter på betet där det står fyra små hästar, men där låg det fyra hästar och sov som döda sillar (visserligen längst bort så att jag hann bli lite lätt hysterisk innan jag hittade dem i kolmörkret). Efter att ha konstaterat att alla mina hästar faktiskt var på plats så ringde jag tillbaks till polisen för att säga att det inte var mina hästar som var på rymmen. Jag blev då kopplad till södertäljepolisen som svarade lite förvånat att de inte visste något om några hästar. Det visade sig att det var en sambandscentral som ringt upp mig och polisen i Södertälje hade inte kollat sin ärendelista så de var inte riktigt med på vad som hänt. I ärendelistan stod det att tio hästar synts någonstans mellan Hölö och väg 57, de kunde ju då befinna sig ganska så långt från mig. Ganska så trött och lite irriterad traskade jag då in för att kanske få sova lite och vad ser jag då? Jo en liten Curt-Åke som har snott mina ostbågar och som nu står med hela sitt platta lilla tryne nertryckt i påsen. Jag har en liten last som består i att jag ganska så ofta kryper ner i sängen och tittar på tv och snaskar ostbågar eller chips, oftast pågår denna aktivitet inte särskilt länge då jag brukar somna inom en kvart, men ingen hund får röra mina ostbågar som förvaras bredvid sängen när jag somnar ifrån dem, detta är en regel som de lärt sig ganska så fort eftersom matten vaknar med ett slags morr om påsen börjar prassla mitt i natten.

Efter lite om och men så lyckades jag väl somna om lagom tills det ljusnade ute, men lagom tills det att jag somnatr ringer det igen. Denna gången var det inte polisen utan en vänlig person som såg tio hästar på en åker som såg ut att vara mina. Återigen var det bara att skutta upp och på ut för att titta om alla hästar var på plats, vilket de alla var. Nu var bara frågan vems hästarna var och efter att ha rådbråkat min trötta hjärna samt ringt Renee som har Hölö ridskola så slog det mig att det måste vara Andreas hästar och det var det faktiskt. Mysteriet löst och nu var det bara att åka och se om vi fick in dem. De var ganska så matta efter att ha sprungit runt halva bygden och blev insläppta i en hage så att Andrea sedan kunde transportera hem hela flocken.

Efter nattens spänning så följde en vanlig fullspäckad dag, när man jobbar med djur kan man ju inte ta ledigt bara för att man råkat vara vaken halva natten. Nu har det också visat sig att jag var den enda stallägaren som blivit uppringd av polisen mitt i natten, något som jag tycker är lite besynnerligt då det ju finns ganska många stall att välja på mellan Hölö och väg 57. Det enda skälet vi kan komma på till att de bara ringt mig är att om man googlar stall och Hölö så är det min hemsida som dyker upp först. Jag vet inte hur polisen jobbar i sådana här fall men de har väl antagligen inte direkt någon lista på hästägare i Hölö och då är ju Google det snabbaste sättet att hitta saker på. Lite förvånande är det att inte Hölö ridskola dyker upp, de har ju också en hemsida som man tycker borde ge utslag vid en sökning.

Nåja, dagen slutade nu ungefär som den började, Curt-Åke hamnade i lite onåd då jag hittade honom i en hög med bomullsrundlar...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Faktum är att han nog var ganska så oskyldig denna gång då det även skuttade runt en liten Diddi bland bomullen, hans min säger faktiskt det mesta, " Jag har ingen aaaaaning om hur det blev så här". Lille Curt-Åke är faktiskt ganska så välartad om man jämför med boxerhuliganerna och kan ju inte orsaka särskilt stor förödelse med sin lilla mopstrut. Gullig är han också den lille moppeloppan:)

Tack och godnatt! 

Antal kommentarer: 0

Namn:
E-postadress:
Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)




Mata in koden inbäddad i bilden