Här i dagboken kan ni följa livet här på Åkerby bland hästar, hundar och andra djur.

 Klicka gärna på bilderna i dagboken för att få se dem i förstoring.

Funderingar i juletid

2013-12-25

Så här dagen efter julafton är det lätt att börja fundera över det här med tacksamhet och hur livet egentligen blivit som det blivit. Det är lätt att vara tacksam över materiella saker man får, men de saker man fått som egentligen betytt något är oftast svåra att mäta och ibland ännu svårare att uppskatta.

För er som inte känner mig så väl kan jag berätta att som väldigt liten förlorade jag båda mina föräldrar, min pappa dog av svår astma när jag var två och min mamma av cancer när jag var fyra. Detta är ju i sig en stor tragedi för ett så litet barn, men jag har trots detta haft en fantastisk barndom. Mina morföräldrar tog hand om min syster och mig och vi fick all den trygghet och kärlek som ett barn behöver. Det var ju för mig min verklighet och även om andra kanske bara såg det hemska i det hela så var det inte så jag upplevde det.

När jag var i de yngre tonåren frågade en av mina klasskamrater hur jag kunde vara så glad jämt med tanke på att jag ju var föräldralös. Jag blev ganska så ställd av den frågan då jag ju aldrig hade sett det så, jag hade det ju bättre än många andra och man saknar ju egentligen inte det man aldrig haft. För honom var ju ett liv utan föräldrarna något hemskt och otänkbart då han hade hela sin trygghet med dem. För mig var förlusten naturligtvis sorglig, men min trygghet fanns ju i den familj jag nu hade och om jag ägnat varje minut varje dag åt att önska mig något annat skulle livet vara bortslösat. Att tidigt lära sig att leva i nuet och uppskatta det man har är en klok överlevnadstrategi. Jag funderade naturligtvis lite på hans fråga och kom fram till att jag ville vara glad, hur andra tyckte att jag borde vara var ju inte relevant då det var min inre känsla som avgjorde hur jag mådde och inte omvärldens uppfattning av situationen.

Trots allt som hände när jag var barn är jag alltså tacksam över mitt liv och särskilt tacksam är jag att jag haft mina fantastiska morföräldrar som gav mig allt jag behövde för att växa upp och bli en trygg vuxen människa. De har alltid varit otroligt generösa med sig själva och i vårt hem har alla alltid varit välkomna. Många mer eller mindre vilsna själar har hittat en liten trygg punkt i vårt hus där det alltid funnits lite mat, massor av omtanke och en sängplats om det behövts. Min mormor ser alltid bara det goda i alla människor, kanske lite naivt ibland men en underbar egenskap som gör att människor trivs i hennes närhet. Morfar hade en naturlig pondus och charm som gjorde att människor kände sig trygga.

Att få växa upp och ta del av deras livssyn och kunskap var ett privilegium, om omständigheterna varit annorlunda hade jag säkert formats till en helt annan människa, men nu var det som det var och det har gjort mig till den jag är. Att fundera över det som inte var eller det man aldrig fick gör inte att man blir lyckligare, det gäller att se det positiva i det man har och uppskatta allt det fina man fått. 

Mina fina morföräldrar på sin bröllopsdag strax innan morfar gick bort...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tack och godnatt!

 

  

Antal kommentarer: 1

2013-12-26 01:20:08 - Capri, capri.norrman@gmail.com

Jag minns det precis - värmen öppenheten och känslan av trivsel. Du hade ett hem och en barndom som för mig framstod i ett klart ljus. Och din glada och snälla och odömande personlighet bidrog också. Tänker på din plats på jorden som ett vilorum och ett paradis - trots att det sjuder av liv. Och dina morföräldrar gav samma intryck. Tack!
Namn:
E-postadress:
Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)




Mata in koden inbäddad i bilden