Här i dagboken kan ni följa livet här på Åkerby bland hästar, hundar och andra djur.

 Klicka gärna på bilderna i dagboken för att få se dem i förstoring.

Ingen skitsak

2015-10-22

Att jobba med djur är ju inte alltid en dans på rosor ibland får man helt enkelt stå ut med en massa skit och underliga dofter.

Imorse var det en sådan där dag, hundarna hade orsakat en smärre bajskatastrof. Jag älskar mina söta boxrar på alla sätt och vis, men ibland kan man faktiskt ifrågasätta hur de egentligen tänker. De hade under gårdagen konsumerat en ansenlig mängd hästmat, en blandning av betfor, linfrö och havre, och det man stoppar in kommer alltid ut. Astrid hade smugit ner i hallen och lagt ett par enorma högar och Sumo hade använt mitt kök på samma sätt. Diddi som bor nere hos mormor på nätterna hade haft den goda smaken att säga till så hon hade sovit med öppen dörr i mormors kök, så där var katastrofen avvärjd. Mina hundar har i största allmänhet plåtmagar och äter väldigt mycket intressanta saker, men hittills har det alltid passerat. En av de mer udda incidenterna var faktiskt Curt-Åkes lilla olycka som skedde mitt i ringen på en utställning. Ut kom en rosa bajspåse, färdigförpackad liksom. Han hade ätit upp den kvällen innan eftersom den luktade köttbulle, jag hade haft köttbullar i den som mutor när vi övade och hade helt missat att han lyckats få tag i den. Ut kom den iallafall, till publikens stora nöje.

Man kan ju tycka att det blir lite skitsnack, men sanningen är att detta är det jag jobbar mest med under dagarna, input och output. Dagen börjar alltid med rastning av nödiga hundar, output, matning av hungriga hästar, input, utsläpp av hästar ( egentligen en sorts ouput) och så fortsätter dagen. Att djuren äter med god aptit är ett av de bästa sätten att se att de mår bra på, att det som kommer ut i andra ändan ser bra ut är ett kvitto på att man har rätt i den första observationen. Att både få mata dem och göra rent efter dem ger en god kontroll över den allmänna hälsostatusen, att hålla koll på bajset är ingen skitsak, snarare skitviktigt:)

Mina små svarta knoddar växer nu så det knakar, de har nu nått det stadiet att de börjat följa efter när man går och är precis sådär glada som bara små mopsar kan vara. Deras små knorrar går som små proppellrar mest hela tiden och de vill bara pussas hela dagarna. De kommer att bli underbara små följeslagare till några lyckliga människor i framtiden. Än så länge är de inte tingade så om någon nu längtar efter en liten svart glädjespridare så är ni välkomna att titta förbi och titta på dem:)

Lille gullige Håkan ute i solen för första gången...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tack och godnatt!

 

Antal kommentarer: 0

Namn:
E-postadress:
Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)




Mata in koden inbäddad i bilden