Här i dagboken kan ni följa livet här på Åkerby bland hästar, hundar och andra djur.

 Klicka gärna på bilderna i dagboken för att få se dem i förstoring.

Fler avelsfunderingar

2017-07-23

Förutsättningar är något som är föränderligt inom de flesta områden. För 20 år sedan var förutsättningarna för oss ponnyuppfödare ganska så bra, en helt ok ungponny gav en liten vinst, en bra ponny lite större vinst. Idag så går varje ponny med en liten förlust förutom de riktiga kanonerna och de kan inte bära förlusterna för de andra. Jag har därför helt gett upp ponnyaveln, kommer bara ta något hobbyföl då och då.

En av förutsättningarna som försvårat det hela är konsumentköplagen som infördes i början av 90-talet. Som med allt annat så tog det konsumenterna några år att komma på vad som gäller och när de väl gjort det så blev det hela lite komplicreat. Plötsligt står vi uppfödare ansvariga i tre år för vår vara och kostsamma processer skrämmer oss till att knappt våga sälja. Konsumentköplagen är som sådan en bra lag, men bara när det gäller döda ting som bilar och annat. Nu har även hundvärlden börjat uppmärksamma hur lagen egentligen ligger till och det börjar då få konsekvenser även där. Den stora konsekvensen är att SKK efter några rättsliga processer har skärpt sina besiktningsintyg så att fler avvikelser från det normala nu ska noteras. Det egentligen uppenbara blir då understruket, vi uppfödare måste skärpa till våra rutiner kring försäljning och inte chansa genom att sälja hundar med småfel. 

Vi som nu har hundar med rasbundna problem måste tänka oss noga för, säljer jag en mopsvalp med missljud är jag ansvarig om den får andningsproblem innan tre års ålder. Står det i besiktningsintyget finns ingen försäkring som täcker eftersom jag sålt en defekt vara. Många uppfödare har vaggats in i en slags trygghet av att valpen besiktats utan anmärkning och att de har tecknat dolda fel-försäkring, nu är det så att den försäkringen täcker bara upp för valppriset så egentligen är den rätt så värdelös. Som exempel kan man ta att om du säljer en valp med öppen fontanell och den senare utvecklar vattenskalle så kan köparen göra magnetröntgen, operera in en shunt osv till kostnader som långt överskrider valppriset och du blir då ansvarig för alla dessa kostnader då valpen har en medfödd defekt. Valpen går inte att försäkra vad gäller skador som uppstår till följd av denna defekt eftersom den funnits från födseln. En ras som har mycket öppna fontaneller är chihuahua, det är snarare en regel än ett undantag att de föds med det och att den senare går igen, men i vissa fall går den aldrig igen. Vissa kan leva ett helt liv med den men enligt försäkringsstatistik drabbar 70 % av alla fall av vattenskalle i sverige chihuahuor. Nu när detta då lyfts till ytan så förändras alltså förutsättningarna för alla som föder upp chihuahua, de kan inta längra sälja en valp med öppen fontanell och säja att den går oftast igen utan måste se till att sälja en felfri vara. Har man obegränsat med resurser kan man naturligtvis sälja en defekt valp och sedan punga ut med pengarna om problem uppstår.

Nu skruvas alltså tumskruvarna åt lite för oss uppfödare vilket på ett sätt är bra. Kanske har man varit lite för slarvig och tyckt att vissa rasbundna problem kan man leva med. Problemet är ju just att hundarna inte kan leva med vissa problem, de kan få ett eländigt liv och orsaka sina ägare en massa sorg istället för glädje. Levande varelser kan naturligtvis alltid skada sig och kommer alltid att dö vid något tillfälle, men grundförutsättningarna måste vara bättre än vad de är idag. 

Som uppfödare av mops har jag då en ras med en del problem som vi verkligen behöver jobb med. Eftersom mopsens problem hamnat i fokus i den allmänna diskussionen så är det ännu viktigare att jobba för en friskare ras. Något som jag tycker behövs är en något längre nos mindre nosveck och djupare liggande ögon så att de slipper ha så mycket bekymmer med just detta. Att ändra ett sådant yttre attribut är egentligen ganska så enkelt, det gäller bara att avla på de egenskaperna och de är synliga. Andningsproblemen som finns i rasen är väldigt bundna till övervikt slapp gom och för smal luftstrupe. Det är lite krångligare att ändra på då övervikten beror på ägarna ( och mopsens medfödda förmåga att se ut som om den aldrig får mat) och luftstrupen samt gomen går bara att se om man tittar ner i halsen när de är sövda.

Jag hade ju tänkt att jag skulle byta ut den där hästaveln mot mopsavel men med de nya förutsättningarna så kommer jag inte att storsatsa på det. Även om jag tror att mina mopsar är relativt friska så vore det idiotiskt att chansa och börja producera fler än vad jag kan lösa ut om problem uppstår. Självklart ska en mops vara så frisk vid försäljning att den klarar av en besiktning enligt de nya protokollen från SKK , men risken finns ju att det dyker upp en och annan som inte klarar dem och då får man ha en plan B. Att ge bort en valp med defekt är inte någon god idé, att sälja den är ännu sämre, men i båda fallen så står man ansvarig. Jag har då funderat ut att det borde gå att hyra ut hunden istället. Jag står kvar som ägare och är ansvarig för alla veterinära beslut men har inga kostnader för hunden. Man kan ju ta ut en hyra som över hundens livstid täcker upp för försäljningsförlusten och de normala veterinärkostnaderna kan man låta falla under underhåll som den som hyr får stå för. Sedan kan man ju försöka fastställa när en hund räknas som begagnad, alla begagnade varor hamnar nämligen under köplagen och då är det köparen som står för att ta reda på varans skick. Även om jag alltid kommer att jobba för att leverera så friska vettiga hundar som möjligt så är jag lite för blödig för att avliva dem som kanske föds med lite fel men som kan få ett bra liv så en alternativ lösning är ett måste.

Som liten experimentell avel kommer alltså min mopssatsning att fungera och jag har ju faktiskt hittat en liten grabb som motsvarar mina ideal vad gäller nos och ögon. Calle har en lite längre nos, ett nosveck som är litet och om man tittar på ögonen ligger de lite djupare och den inre ögonvrån är helt opåverkad av hans lilla nosveck (leran på nosen är mest ett tecken på livsglädje:))... 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Även med dessa egenskaper så är det ju inget tvivel om att han är en mops så det är ingen extrem ändring av rasen utan mer en gradvis förbättring. Curt-Åke var ju ganska så lyckad på den fronten och hans barn ser helt ok ut men nu i nästa generation så är det lilla Calle som ska stå för nosförlängningen. Som den avelsnörd jag är så kan jag ju inte bara lägga ner utan på något sätt försöker jag fortsätta med min avel. Sakta men säkert får man ta sig framåt i det genetiska lotteriet:)

Tack för idag!

Antal kommentarer: 0

Namn:
E-postadress:
Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)




Mata in koden inbäddad i bilden